Att väderbita en Köf

Vill du prova på att med färgsprutan som främsta hjälpmedel förändra utseendet på en fabrikslackad modell i leveransutförande till ett väl använt och föga polerat brukslok så följer här nedan några av mina erfarenheter och tips.

Länge har jag haft en modell av Brawas Köf liggande i lådorna, inköpt bara för att det var en fin modell och för att priset var rätt, men utan att veta vad jag egentligen skulle ha den till. Inte fullt lika länge har jag haft ett vykort med en Köf som motiv, utgivet av SJK:s småbaneavdelning och tanken med detta inköp var nog också något oklar, men impulsen var nog att försöka få min Brawamodell att påminna om förebilden på fotot.

Efter att ha läst och inspirerats av Martyn Welch´s bok "The art of weathering" (Wild swan publication) kände jag mig redo att ta itu med en riktig utmaning i väderbitningsgenren. Syftet med det här projektet var dock inte att bygga en exakt modell av Köf:en från Boliden utan att försöka efterlikna något av den underbart patinerade maskinen.

Isärplockning

Jag började med att plocka isär loket, en lätt match då kåpan hålls på plats med endast en skruv genom bottenplattan. Hjul och kugghjul med tillhörande axlar plockades också bort genom att lossa de två kvarvarande skruvarna. Matarkabeln från släpkontakterna till motorn löds bort varpå motorn och strömupptagningsblecken kan avlägsnas, var och en åt sitt håll. Fönstren i hytten trycks ut från insidan med hjälp av något trubbigt föremål som inte repar. Placera alla delar som inte skall målas i en liten burk så att de inte försvinner tills dess du skall montera ihop loket igen. Taket går också att få bort genom att man med hjälp av en liten finmekanikermejsel försiktigt bryter mellan tak och hytt. Med taket avlägsnat går det mycket lättare att måla hytten invändigt.

Börja måla

Börja med att tvätta modellen med tandborste och diskmedel. Tvätta noga så att alla feta fingeravtryck försvinner. Kåpan är mycket hård och tillverkad av pressgjuten vitmetall och därför mycket tålig. Efter tvättning ställ undan för att torka eller använd hårtork om du är ivrig att få komma igång.

Efter torkning är det dags att ge loket en första grundfärg. Vilken färg du väljer avgör du själv. För min egen del sprutar jag gärna med vattenbaserad Polly Scale men den här gången provade jag en relativt ny färg på marknaden och som tillverkas av Svensk modelltågsteknik och som saluförs av JECO. Det är en lösningsmedelsbaserad färg, aceton är en av huvudingredienserna, varför halvmask med väl fungerande filter är att rekommendera.

Med sin mycket korta torktid (c:a 5 min) lämpar den sig mycket bra för sprutning medan den är synnerligen olämplig för penselmålning. Någon liten snabb bättringprick kan man kanske klara innan färgen torkar i penseln. Till sin viskositet påminner den en hel del om Floquil så för den som gillade den färgen och som sörjer att den numera, åtminstone i Sverige, är hopplös att få tag i finns här ett alternativ värt att prova. Nackdelen med färgerna är bl.a den kraftiga lukten (vilken även Floquil hade) i kombination med att de är mycket flyktiga; det är lite svårigheter att få lösningsmedlet att stanna kvar inne i burken trots hård åtdragning av locket, så man bör hålla sina färger under uppsikt och skvätta i lite lösningsmedel om det börjar sjunka i burken trots att man inte målat på ett tag.

Den stora fördelen är som redan nämnts, kort torktid och att sprutbarheten är mycket bra; det är lätt att uppnå ett bra resultat, även för den som inte är en van vid sprutmålning. Vidhäftning och kantstyrka verkar också vara bra; trots mycket hanterade med min provmålade modell visade färgen inga tendenser att släppa. Färgerna som finns är specifikt framtagna för svenskbyggaren och utgår från SJ:s grundfärger på såväl gamla som nya fordon samt TGOJ-fordon, nya Banverksfordon, Tågab, MTAS och NSB. Sortimentet är således brett och en komplett lista över färgerna tillsammans med en översikt av färgernas användningsområden finns hos Mj-Hobbyexperten.

Nedsmutsning

Efter en första grund med orange med ovan nämnda färg så var det dags att börja finliret och smutsa ner det rena loket. Eftersom mitt sortiment av de ovan nämnda färgerna ännu så länge är något begränsat så fick jag utföra smutsmålningen på mitt sedvanliga manér; Polly Scale i olika nyanser. Jag var lite tveksam till att blanda dessa båda färger men det visade sig att det inte var några som helst problem, åtminstone inte att spruta färgerna i nämnd ordning. Lite tveksam till att vända på målningsordningen är jag nog eftersom det inte är lyckat att spruta en lösningsmedelsbaserad färg på en vattenbaserad akryl. Effekterna kan nog bli allt annat än önskvärda.

Jag bröt det svarta med lite reefer orange för att få en lite mjukare svart och för att de omgivande fälten är ganska starkt orange; på det viset blir inte kontrasterna så stora. Innan sprutningen så penselmålades handräcken och en del av de ganska stora stänken på hytten med något bruten svart färg. När detta är torrt så är det bara att ladda sprutan och börja måla. Starta mycket försiktigt och låt de gradvisa nyansskillnaderna komma efter hand. Spruta inte ett mörkt parti färdigt direkt utan gå över hela loket flera gånger och accentuera de partier du bestämt dig för innan. Detta är mycket viktigt vid sprutmålning; att man innan man börjar har allting klart för sig och att alla grejor man kan behöva finns inom räckhåll. Det kan t.ex. vara, mera färg av den för tillfället aktuella, lösningmedel till densamma, en liten pensel att torka bort ev. färgstänk med (det händer trots allt).

Den riktigt stora konsten med sprutmålning är att sluta i tid, det är mycket lätt att gå för långt och överarbeta det hela. Skulle det visa sig att väderbitningen är i underkant så kan man alltid ge modellen ytterligare en dusch småningom.

Efter sprutningen så monterade jag de medföljande smådetaljerna i form av ett par mycket snygga koppel, bromsslangar och handräckena som sitter på gångborden. Jag satte även dit en blixtdekal på vardera sidan av motorhuven. Dessa skars ut från Jon Fast´s användbara dekalark. För att ge ett extra skydd åt ytan sprutades hela modellen med matt Krylon.

Efter sprutningen så monterade jag de medföljande smådetaljerna i form av ett par mycket snygga koppel, bromsslangar och handräckena som sitter på gångborden. Jag satte även dit en blixtdekal på vardera sidan av motorhuven. Dessa skars ut från Jon Fast´s användbara dekalark. För att ge ett extra skydd åt ytan sprutades hela modellen med matt Krylon.

Torrborstning

Som ett sista moment brukar jag ge mina modeller ytterligare patina genom att borsta dem med torrpasteller som jag rivit till ett fint pulver mot en fingradig fil. Detta brukar ge en känsla av en torr och dammig yta och är ett bra sätt att få bort oönskade blänk i t.ex plastmodeller. Tegeltak på modellhus t.ex. brukar vinna på en omgång med färgpulver. Nackdelen med dem är, enligt mina erfarenheter, att det inte finns något bra sätt att "säkra" dem till modellen så efter borstningen bör man undvika att ta i modellen allt för mycket eftersom man då flyttar pigmentet från modellen till fingrarna. Torrborstning är även det ett mycket lustfyllt moment i målningsprocessen men även här gäller det att inte lägga på för mycket. Färgerna biter också väldigt olika på underlaget varför det är bäst att prova på någon spillbit först. Torrpasteller finns i välsorterade konstnärsbutiker i en mängd nyanser och kvaliteter.

Jag hoppas att den här lilla artikeln har sått ett frö av nyfikenhet i ämnet väderbitning och om du ändå känner att du vill veta mer innan du sätter igång så kan jag rekommendera Martyn Welch´s bok "The art of wheathering", den är ju visserligen på engelska men mycket informativa bilder gör att den ändå förstås av den med ringa kunskaper i språket. Köf:en har nu det utseende som jag tycker den ska ha och skall småningom börja sin tjänstgöring som växellok i Rödesunds hamn.

Text och foto
Göran Tholin (copyright 1998).

Bild 1. Köf:en direkt ur kartongen.
Bild 2. Modellen efter första sprutningen.
Bild 3. Köf:en i linjetjänst någonstans i Sverige.
Bild 4. -"-
Bild 5. -"-